- Nej nu orkar inte jag bry mig om folk som uppenbarligen inte bryr sig om mig
och tänker heller inte lägga ner mer tid på sånna, punkt och slut!


Vill verkligen inte ha sånt "folk" i min omgivning för dom stjäl så mycket energi.
Jag har haft tålamod nu ett bra tag & tänkte att dom stilar väl till sig med tiden
men icke dom bara köööör på & jag blir lika förbannad varje gång men nu är det stopp!

Klarar inte av personer som tar en för givet och bara ska FÅ men GER aldrig något tillbaka.

"Jag känner ingen längtan efter något. Inga förväntningar om vad som skall kommas skall.
Är min motivation över? Är detta en sorts punkt där allting kommer ta slut?
Är det så här liver ser ut. den andra dagen är sig lik. Går runt, jag väntar.
Men vad väntar jag på? Att livet ska förändras? Mina tankar blir större och större.
Tankar jag tänkerpå långt in på sena nätter. Inga logiska, utan mer psykiska.
Är jag sjuk? Eller är jag fullt frisk? En mental störning kanske? Vad vet jag. 
Jag gråter ibland. Men för vadå? Är jag orolig för framtiden? En fråga utan svar, Har svårt för att
lita och tillåta folk att komma in i mitt liv? Svårt för att acceptera att så är mitt liv. Och att det
kanske var menat att det är så här det skulle bli och vara? att klara mig själv.
Alla säger att livet är för kort, att man inte kan hålla allt inom sig. Men varför känns då mitt så
långt, och varför kan då inte släppa ut allt som bör sägas men inte blir sagt. Är jag rädd? Rädd
för svaren jag kommer få tillbaks som inte kommer gå att svara på? För att dom kommer ändra
på min historia och få mig låta som ett fån? Det kan ligga något i de. Det kan vara svaret på min
osäkra sida. Som får mig att backa och vilja hoppa av stigen genom livet. Frågan är då, hur ändrar
man detta, ologiska och pyskiska tänkande. Jag vet inte, och kommer inte få något svar."

1. Jag har fyllt år *grattis till mig*
   2. Min ÄLSKADE louise har fått 2 fina flickor <3
   3. Har skaffat nytt timvik så nu blir det jobba.
   
   Så glad påsk på er!
   
   
   
   
   
   

Har ni saknat mig? Visst fan har ni det.
Inte haft tid för bloggen och bestämde mig för att ta en paus. Men nu är jag tillbaka igen =)

Fångad av tiden. Slagen av orden. Den konstanta ångesten. Sorgen som alltid finns där. Dom gamla påhoppen. Den vanliga förnekelsen. Jag förväntar mig aldrig att någon ska förstå, har större förhoppningar om att någon vill förstå. If you wanna do it, we can work it out. Jag gillar illusionen jag byggt upp. Den får mig att må bra. Jag vill inte gräva i slutet av brunnen. Jag skakar bara av att tänka på idén. Att göra det enkla komplicerat är lätt; att göra det komplicerade enkelt, fantastiskt enkelt, det är kreativitet. Att göra något och inte dela med sig, är som att prata utan någon hör. Men vem vill höra? Vem vill ösa på sina problem med någon annans?

För att sluta skriva något obetydelsefullt för er så ska jag avsluta det här inlägget med ett citat från Channing.

Bär aldrig mer än ett slags bekymmer i taget! Somliga människor bär tre –
bekymmer som de haft, alla som de nu har, och alla som de väntar sig att få.

http://www.maxsurf.se/

Kära läsare nu var det längesedan jag uppdaterade min blogg
men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge visst :]

Helt slut som människa nyss avslutat ett 3 dagars pass
men är ledig imorgon tack GUD för det säger jag bara.

Karln min är & jobbar så jag är hemma med doggarna lite mamma tid ;)

Nej nu ska jag gå & sova!

Var hemma med karln & hundarna och kolla på fyverkerier för jag skulle upp & jobba halv 6 i morse.

Jag och karln smygstartade julen i fredags eftersom jag skulle jobba hela julhelgen.
Åkte hem till carina och alexandra åt god mat och spelade bingolotto
fick fina julklappar en väska smink parfym en ny jacka samt en mobil :)

Vart ledig nu i 2 dar ska upp & jobba imorgon så idag blir det piano!

Fick blommor av älsklingen igår när jag kom hem från jobbet <3
Idag har vi vart & handla sen hem och kollat tv för imorgon
ska man upp för att hinna till jobbet 5.30 men det kan vara rätt skönt det också.

Vart ledig 2 dar nu från jobbet och TOTALT vänt på dygnet hur ska detta gå i framtiden men ikväll ska jag lägga mig i tid så jag kommer upp imorgon börjar ju iof kl 1 så det ska inte vara något problem får jag hoppas :)

Vilket väder det är ute men har haft tur att det dröjde så pass länge jag är ingen vinter människa
vill ha sommar och sol helst hela tiden så nu är det bara till att BITA ihop några månader framöver :/

Vet att jag för en timma sedan hade andra
 tankar andra löften men jag bryter det.
Kanske kan dem högre makterna hjälpa någonstans?
Eller så kanske jag bara fortsätter vara hon
som lagt livet åt sidan kanske kanske inte?

Jag har ju bloggat väldigt dåligt de senaste veckorna/månaderna.
& när jag väl gjort det så har jag ändå tappat läsare & prenumeranter.
Så jag känner att jag behöver lite tips & förslag på utseende/inlägg från er! Vad saknar ni?

och du får gärna skriva en kommentar
kring vad du tycker är bra resp. mindre bra! All kritik är bra kritik!
Och nej-sägare är positivt för det är dem som visar vad man behöver förbättra!
Jag ber er läsare om hjälp för att utveckla denna bloggen till något ni vill läsa om!

Jag har ont i magen. Inte den här illamående känslan utan den känslan som att något är på väg att hända.
Det är så mycket som händer just nu och alla tankar gör mig galen.
Jag vill vara personen som inte vet någonting, som inte gör en människa rörd eller har kontroll över något. 
För varje minut går jag och funderar på vad som kommer hända nästa minut,
för att en minut kan verkligen ändra allting.

 Jag är maktlös, jag har ingen talan och jag gör allting för att inte såra någon.
Det enda man kan göra är att slappna av och vänta på att helvetet ska brinna.
Dom personerna som står mig närmast är dom personerna som antingen kommer såra mig
eller jag kommer såra dom. Alla har val i livet, jag behöver bara få veta vad som är dom bästa valen.

"Jag vet att jag inte är världens bästa förebild. Jag har gjort många saker som jag inte är stolt över men jag vågar stå för mina handlingar och det finns alltid en anledning till varför jag har gjort som jag har gjort.  
Jag har berättat det där för dom som behöver veta det och dom vet varför jag gjorde det, dom vart upprörda men inte arga. Dom vet vad jag har gått igenom och dom visste att jag behövde svar på min fråga. Folk frågar om det var värt det och om jag fick svaret jag sökte, ärligt talat så fick jag det. Jag är alltid ärlig med såna saker och jag får ofta lätt skuld känslor om jag ljuger eller inte berättar något. , jag började göra det för att jag ville hitta något som kunde få mig att glömma hur jobbigt det var att leva i verkligheten."

Det farliga med att förknippa något med att glömma är att det är svårt att bryta den cirkeln.

Hallå kära läsare har haft fullt upp som vanligt med jobb & lägenhet.
Jobbade hela helgen och idag så kom dom & bytte mattor i kök & sovrum riktigt tjuuusigt blev det
så nu måste vi börja om på ruta 1 igen med alla möbler men skam den som ger sig visst :)

Jag & karln min är nog dom ända som inte har börjat pynta inför julen
har inte haft tid men ska försöka göra det nu i veckan eller innan julafton iaf haha.



Life asked Death: "Why do the people hate you but they choose to love me?"
Death repulse. "Because your a beautiful lie & I'm a painful truth".

Att inte kunna gråta det är frustrerande.
Vad jag dock märkt är att jag lätt börjar gråta över annat.
Egentligen får man inte klippa av personliga band hur som helst men
jag orkar inte något mera och visst fan gör det ont så in i helvete.
Nu befinner jag mig i ett tillstånd där jag inte vet vem jag bör vända mig till.
När allt man behöver är någon som förstår och då menar jag f ö r st å r på riktigt.

Ny dag men samma strid igen och igen och igen tar detta aldrig slut?
Det är inte lätt att uppleva saker som andra människor inte märker.
Har du intalat dig att du klarar dig men innerst inne vet du att du ljuger för dig själv?
Befinner mig långt från den lycka som någon pratade om är någonstans mittemellan slutet och ingenting.
Jag vill hindra de delar av mitt liv som redan är levda från att komma tillbaka
har gått igenom tunga saker och nu snackar vi inte längre brustna kärleksäffärer!
Jag har aldrig tagit itu med mina problem och jag tror verkligen att detta har
påverkat min syn på livet hade jag tagit itu med mina problem för 5-6 år sedan
hade de varit hanterbara hade jag tagit uti med dem för bara 3-4 år sedan hade
jag kanske kunnat ändra spår men nu har jag låtit mina tankar slå rot riktigt ordentligt.
Jag tror verkligen inte att jag kommer kunna fortsätta det här i den här stilen det funkar inte.
Jag måste ta itu med de problem jag har men för att kunna ta tag i dessa problem
måste jag ju känna konsekvenserna av dom.

Men tänker man efter jag har inte så stora problem men de är MINA...
Alltså är det MIN uppgift att antingen fixa dem eller skita i dem...
All smärta jag fått genom gå sakerna jag fick vara med om så sjuka.
När man blivit uppväxt på ett sånt sätt att hjärtat blivit kallt av all skit.
Så jag lärde mig att pissa totalt snett på alla annars överlever man inte.
Men allting förändras fast ändå inte men inuti är allting fortfarande likadant.
Omständigheterna förändras folk jag känner och älskar förändras men inte jag.
Men tårarna rinner pga av svaren man aldrig finner de förflutna tar över o smärtan finns kvar
och här står jag med ett liv som jag inte kan hantera men känslor är sånt som jag lärt mig blockera

Roligaste kvällen på länge hade jag i fredags med sandra & hjärtat mitt som sagt gratis är gott!
Annars har vi bara varit hemma & kollat tv eftersom älsklingen är sjuk äter pencelin pga öroninflamation.
Har städat här hemma idag blir lätt så när man har 2 st doggar som hårar ner exakt överallt.
Imorgon blir det till att arbeta igen är mer där än vad jag är hemma men det lönar sig varje 25e ;)

Ha en fin söndag allihopa för det tänker jag ha!

Godkväll!

Igår hade jag min städerska här som brukar städa här hemma var varannan vecka. Hon är grymt duktig och någrann. Hon storstädade hela lgh och städade alla garderober och tog bort sommarkläder. Fram med vinterskor och jackor. Jag lyckades samla ihop två svarta soppsäckar med kläder och skor som jag ska bära ut till soprummet. Gud vad man samlar på sig mycket skit.
Att rensa garderoberna borde man göra lite oftare:-).

''Det handlar inte om att utnyttja dig. Det handlar om att tillfredsställa mig''

Allt eftersom livet flyter på blir minnena av hur det faktiskt var svagare och mer otydliga för varje dag. Att jag har levt i den kaosen och ångesten jag gjort, känns mer och mer avlägset. För mig är det skitfarligt att glömma bort all smärta och elände hur de egentligen såg ut när jag kommer in i mitt esse . . Min beroendeperson är en listig och slug jävel som letar efter varje tillfälle han kan för att trycka vansinniga tankar in i mitt huvud. Visst, han håller sig borta mer nu, än förut, men min hjärna är så fucked att belöningssystemet fortfarande minns hur det var när jag förut fick den där lilla stunden av lugn. De där få minuterna "då" som stängde av omvärlden.

Bara att minnas vilket jävla helvete jag levde i, med lögner, svikna förtroenden, tårar,
en ständig jakt och ett kaos inombords gör att jag kan känna mig extra tacksam
för hur mitt liv ser ut idag.För många är det jag har idag en självklarhet,
men för mig är det ren och skär lycka.


D e t g ä l l e r a t t v å g a v ä l j a r ä t t v ä g . . .

Något saknas, något fattas mig. Något i mitt liv är otillräckligt?

och lämnar mig obarmhärtigt otillfredställd.

Hela mitt inre är rastlöst. Plågas i avsaknaden av något som jag inte vet vad det är.

Behovet av förändring? Längtan efter något nytt?

Alla dom saker som egentligen gör

att jag inte passar till livet jag har valt.

Livet som innebär att jag faktiskt är "fast",

som kräver att jag slår mig ner och rotar mig.

Men hur ska man kunna rota sig

någonstans, när stegen alltid för en vidare och bort?

Kan man tvinga rötterna att slo rot? Med våld?

Hur kan man både älska och hata detta livet?

Hur kan det vara så enormt dubbelt?

Och varför kvävs inte det oroliga i det inre?

Hur kan det fortsätta få näring när jag inte ger det något

urymme? Hur ska man kunna hitta tillfredställelse i livet, på alla plan?

Fysiskt, psykiskt? Total tillfredställelse och ro. Går det ens?

Eller är det känslostormarna och allt annat,

som gör att dessa tankar förstärks enormt?

Människor förändras, behov förändras, ja allt i princip

förändras. Positivt eller negativt? Ja ni, det beror väl på eller hur?

Ser man till att det för det mesta förändras till det positiva

så ska man ju verkligen inte klaga. Jag tycker och anser att

jag de senaste åren att förändrats enormt positivt, men bakslag, naturligtvis !

Naturligtvis har jag snubblat många gånger.

Men det går framåt och det är detsom spelar någon roll.

Att jag ens någonsin skulle kunna fungera såpass "normalt"

som jag faktiskt gör i nuläget, skulle jag inte ens vågat gissa på för några år sedan.

En gång problembarn alltid problembarn?, eller?

Jag trodde det under väldigt lång tid. Mycket kanske för att inget annat förväntades av mig.

Jag förväntades ställa till problem och skapa kaos i min närhet.

Man får väl tacka dom människorna man faktiskt stötte på igenom åren,

även om dom var få, dom som såg en bakom allt det där.

Som faktiskt såg att man var så mycket mer än bara problem.

Att man hade talanger, drömmar och ambisioner.

Som faktiskt såg att jag var mer än "tjejen med det inre kaoset".

Som även satte krav, som inte nöjde sig med det minsta,

för dom kände att jag kunde så mycket bättre.

Det är sådana människor som man i efterhand,

faktiskt kan se, att dom hjälpte så mycket mer än vad man trodde då.

För mitt liv hittills är fullt av erfarenheter som jag inte vill gå miste om.

Erfarenheter som man inte lär sig igenom att läsa miljoner böcker.

Utan erfarenheter man får när man själv levt i skiten.

För erfarenheter ska man ta till sig och förvandla till något posetivt, vad det än gäller.

Jag har alltid haft lätt för att skriva
öppna upp mig själv i detaljer, förklara känslor
visa vem jag är i ord som jag aldrig lyckats visa annars
jag trodde att det alltid skulle vara så
att det var en egenskap som jag alltid skulle ha kvar

men jag förändrades

jag kan inte öppna upp mig själv längre i detaljerade ord
jag kan inte förklara mina känslor på samma sätt som jag gjorde förut
jag har tappat bort mig själv & någonstans försvann jag undra vart jag tog vägen?

Jag är så nyfiken på vilka det är som läser min blogg, Namn räcker och har du ingen blogg

så är det bara att lämna ditt namn.. Eftersom jag förgyller era dagar med mitt bloggande.. så tycker jag att ni ska göra mig en tjänst. Jag är sugen på att veta vilka ni är :) Fair and square liksom..

Skriv erat namn och har ni en blogg skriv med den också, så jag får lite nya bloggar att följa.

Come on sötnosar. Vill ni vara anonyma så skriv bara jag. eller nått :) Se så tryck på rutan här ovanför inlägget där de står kommentarer och lämna en litet avtryck.. Vem du nu än är. Nå.. Vågar ni va ärlig? ;) Puss på er ♥